Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

”Med mapping får man allt svart på vitt”

Susanne Brokop, tidigare programdirektör för fysioterapeutprogrammet. Foto.

Intern kvalitetskontroll av utbildningar är komplext. Den viktiga överblicken kan vara svår att få till. Med QPS och ”mapping”-systemet blir det lättare.


Hämtad från MedFaks tidigare QPS-blogg.
Publiceringsdatum: 2020-05-12 | Författare: Teresa Lindstedt


Susanne Brokop var länge programdirektör för fysioterapeutprogrammet. Nu har hon lämnat över den rollen, men har fortfarande en god helhetsbild av utbildningen. Det är en idealisk bakgrund för den som med hjälp av QPS ska göra en intern kvalitetssäkring. Arbetet kallas ”mapping” och innebär att gå igenom alla kurs- och examensmål och kontrollera hur stor vikt som läggs på respektive mål under utbildningen och hur målen relaterar till varandra.

– Det ger en väldigt bra överblick över programmet, man får allt svart på vitt. Det viktigaste att veta är om hur bred eller smal undervisningen är när det gäller respektive examensmål och vid behov justera detta, säger Susanne Brokop.

Hon får också svar på frågorna ”examinerar vi på rätt sätt?” och ”kommer vi tillbaka till något för ofta?”.

QPS har flera sätt att illustrativt visa resultatet av arbetet, så kallad program overview. Susanne Brokop har fallit för den ”gröna mattan” där ett fält som motsvarar ett examensmål blir grönare ju fler kursmål som relaterar till detta examensmål. Exempelvis ser man hur många kurser som innehåller moment som stöttar studenten att nå examensmålet ”visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer”.

"Mapping" i QPS. Foto av datorskärm.
”Den gröna mattan”.

– Den gröna mattan är väldigt pedagogiskt. Det ger en fördjupad bild av programmet att se hur kursmål och examensmål speglar varandra. Det sätter igång många olika tankar. Om ett kursmål blir väldigt mörkgrönt kanske det innebär att vi borde dela upp det kursmålet.

Susanne Brokop och några kollegor gjorde ett liknande arbete för några år sedan med fokus på kursmål, examination, frågekonstruktion och kunskapsnivåerna i solo-taxonomin. Den gången var arbetssättet analogt och de värderade examinationsfrågor i förhållande till kursmålen.

– Vi hade alla kursmål uppsatta på väggarna och skrivningarna framför oss. Det arbetet hjälpte oss mycket men sådant kan falna snabbt. Det blir bättre i QPS, skarpare, och när det hela tiden finns tillgängligt minskar risken att man faller tillbaka i gamla mönster i undervisning eller examinering.

Arbetet att ”mappa” ett helt program är omfattande. Amanuens Johan Ölmedal har lagt in alla kursmål för fysioterapeutprogrammet och Susanne Brokop har i omgångar lagt mycket tid på att tillsammans med de kursansvariga tänka efter och registrera vad som görs för att nå de olika målen.

Svårigheterna längs vägen har varit få.

– Bakgrundsarbetet i QPS är gediget. Det har varit några småbuggar, men det har löst sig längs vägen. Jag mappar nu också mot det som kallas Essentiell Competencies for Physiotherapists, alltså kompetensrollerna mot examensmålen. Tidigare utgick de från läkarens kompetenser, men är nu till viss del anpassade för fysioterapeuter. Jag hoppas det kan bli än klarare men som helhet är detta arbete och den kunskap det ger oss väldigt värdefullt.